en orolig tid

Känns som att det bara är oroligt och lite väl mycket ändrade planer... Vi skulle på fest i helgen som vart inställd men vi tänkte givetvis nyttja att vi redan hade barnvakt. Isabelle skulle sova borta men vi bestämde istället att mormorn skulle sova här hemma. Eftersom vi ändå kommer hem sedan och Isabelle får sova i sin säng och jag kommer och lägger mig där väl hemma.

Isabelle vaknade 6.15 som vanligt och var så pepp, de skulle på bio idag. Isabelle, storasyster, mormor och morfar. Kan det bli mysigare? Först fika såklart! Vi lämnade tjejerna till deras sällskap och vi begav oss mot Liljeholmen och de mot Sickla.

Väl framme i Liljeholmen och hållandes i hand så går jag och Mauritz för en fika. Vi har bestämt några butiker vi ska besöka, bla secondhand såklart och sedan att vi ska äta middag någonstans på stan, promenera hand i hand och typ få tala till punkt med varandra. Så mysigt! Vi står i kön på caféet och min mobil ringer. Min mamma ringer och Isabelle vill prata med mig. Hon är jätteledsen, vill inte gå på bio och har ont i magen. Jag lugnar henne lite och säger att vi är jääätte långt borta men att vi kan komma. Men hon hinner fika och gå på bio innan vi ens hinner fram. En liten överdrift bara på hur långt borta vi var. Men jag tänker att även om det är jobbigt så kan man kanske utmana sig lite. Precis så har jag fått göra i KBT för min panikångest. Men eftersom jag nu sa att vi kommer, så kunde hon lugna sig.

De fikade, gick på bio och sedan var vi där när det var klara.

Men vill ni veta hur det gick för oss två den stunden de var på bio? Jo det ska du får veta. Min mamma hade fått pyspunka, vilket en person poängterat när de parkerat i Sickla och gått ur bilen. Mamma var 100% fokuserad på Isabelle som i detta skede redan var ledsen, hade ont i magen och behövde en toalett, NU! Hon har stressmage och så fort oron kommer så behövs toalettbesök. Så min mamma parkerade och sedan gick de snabbt därifrån mot WC.

När jag och Mauritz kommer till Sickla så går vi först planlöst lite omkring och sedan kommer jag på att vis ka besöka Lindra secondhand. Vi kliver ut ur centrumet för att gå mot rätt byggnad, men där står ju mammas bil ser vi. Och ja nu är däcket helt platt. Av någon konstigt anledning går jag fram till bilen och känner på dörren, olåst? (så olikt min mamma) och sedan ser vi att hon ställt sig på en 30 minuters parkering. Undrar om hon var struntade i allt och fokuserade på barnet? Ja! Helt rätt enligt mig. Men nu står vi där. Men en olåst bil, med punka på en parkering den inte får stå på. Då kliver min man fram och bara, jaha, då byter väl jag däck då. Sagt och gjort, fram med extradäcket, domkraft och verktygen i bilen. Så hissade han upp den, bytte till reservdäcket och jag satte i en p-skiva. Så väl klara så gick vi till Lindra.

Hur förvånade tror ni min mamma och sällskapet blir när de kommer tillbaka till bilen och däcket är bytt? Hade velat se den minen. Hon visste ju inte att hon glömt låsa eller att vi kommit.

Isabelle var i panik efter att ha suttit still så innan vi begav oss hemåt i våra bilar fick vi köra springtävling fram och tillbaka för att få ut paniken ur kroppen.

VAD BRA DET GÅR FÖR OSS MED ATT HA VARA PÅ TU MAN HAND!

Mormor följde med oss hem för att inte bryta fler planer och vi stekte pannkakor och hade en trevlig kväll. Älskar när min mamma kommer hit och sover, så mysigt att få vara längre med varandra. Bara vara. Vi lösta korsord efter frukosten och drack kaffekopp efter kaffekopp.

Nu har vi satt allt på paus, det är en period som det kommer vara såhär tror vi och vi får jobba på det på det sätt vi tror blir bäst. Men nu blir det Mauritz som går själv på konsert på torsdag och jag hemma. Jag som åker till stan nästa vecka och Mauritz hemma. Kursen vi skulle gå på idag får M gå på och jag vara hemma. Det blir bra.