Lördag och om jag kände mig åter på banan? Det kan ni fethaja så att säga. Kolla bara in ljuset, skuggorna. Livet i kroppen igen. Jag ville ha kaffe, jag vill sjunga och dansa.. Typ som jag är de flesta mornar och de två timmar jag har med en någorlunda nivå energi, i mina mått mätta. Sak samma. Kör bara kör! Efter en lyxfrukost som Isabelle så snyggt kallade det, fullt förståeligt då hon fick toast och en godis till efterrätt, så introducerade jag Whitney Houston. Alltså full on speaker, tv-kontroller som mikrofoner och sedan var det dans och skönsång i hög volym. När vi båda svettats klart, kört Dirty Dancing lyft och snurrat med sidenband och Mauritz städat köket, vilket är en uppenbar syssla för den som inte deltar i sångshowen, så körde vi kortspel. Jag föreslog sedan att gå ut i et fina vädret när Mauritz skulle till snickeriet, men Isabelle hade ett motförslag. SHOPPING! Alltså va? Hon är riktigt inne på engelska ( youtube jag vet att det är du som lärt henne) och hon sa "-I wanna go shopping, and we can wear matching outfits" Okeeej, jag sa ja på en gång. Då ville hon att vi skulle äta lunch eller fika också, jag sa att det är så dyrt vi gör det hemma." -But we are best friends, pleas?" Jag har tydligen noll motståndskraft när det gäller just dessa specifika saker. Vi åkte till Farsta och shoppade, fikade och hade så kul. Vi bar svarta byxor och stickade tröjor samt hade tofs båda två. Jag förstår om ni inte riktigt förstår vad detta betyder för mig, men Isabelle har varit väldigt tydlig med att vara en "egen person" från väldigt unga år, hon är bara 7 nu jag vet, men hon har liksom inte velat att jag har långt hår för det har hon. Har jag någon dag sagt att vi råkat matcha varandra då har hon BYTT OM. Så att detta förslag kom från henne var liksom som att den populära tjejen ville hänga med mig helt plötsligt och jag föll pladask. Nu var det ju så att Isabelle behövde byxor och tröjor så det var det som köptes. Vi försöker alltid att underlätta för Isabelle i vardagen, vi vet att hon kämpar tillräckligt i olika situationer som uppstår och just nu är det mycket med kläder. Det har det alltid varit eftersom hon är så känslig mot material, resårer osv men det har varit en sak när hon var mindre. Nu är kraven större i skolan som att man måste göra alla saker själv mm. Vilket hon kan, men tex att ha jeans under skalbyxor är för henne fruktansvärt. Det bästa är att dra strumporna över jeansen för att det ska sitta bra vid skorna men det blir så korvigt under skalbyxorna så det blir olidligt och då uppstår ett hat mot skalbyxor, som är ett måste på skolan. Vilket är bra, det är kallt och blöt. Men för att underlätta så skulle vi nu köpa mjuka byxor med mjuk resår vid benslut. Strumpor är också en sådan sak, det får inte vara mönster på för då är det trådar inuti och de är obekvämt, det får inte vara för hård resår runt ankeln men banne mig inga som åker ner för det får ALDRIG glida ner under hälen, hon tycker att strumpor är jävulens påfund och de flyger av så fort hon kommer hem eller hem till någon annan. Tror inte hon har strumpor mellan maj-oktober. Så med detta sagt, vi försöker komma på lösningar som ska underlätta hennes vardag för vi förstår hur mycket hon faktiskt gör och står ut med som många av oss aldrig ens tänker på. Så att kunna gå och shoppa idag, låta henne känna på material och testa var så härligt. Vi brukar åka till centrum och shoppa osv, men idag var det på ett nytt sätt. Det var med glädje och lust och även att hon hade intresse av att jag skulle titta på saker. Givetvis brast det pang bom helt plötsligt mitt inne i en butik och hon frågade om hon fick sätta sig på golvet. Ja, sätt dig ner. Jag står här bredvid så tar vi en paus. Hon blir större och med det kommer nya utmaningar men också nya möjligheter. Tänk på det nästa gång du ser ett barn sitta mitt på golvet i en butik, det kanske bara behöves en paus mitt i alla ljud, ljus, folkmassor och intryck. Då finns det inte alltid energi att leta efter en passande plats eller bänk. Det är okej. Jag är ingen dålig förälder med ett trotsigt barn som så många blickar visar, hon är inget jobbigt barn med dåligt hyfs. Vi är bara två människor med funktionsnedsättningar som blev trötta eftersom vi hade en dansshow efter frukosten innan vi åkte och shoppade och nu tog energin slut. Pang!
