<figure class="image"> <figcaption>Vi jobbade på båda två idag från soffan.</figcaption></figure><p style="text-align:center;">Idag vaknade jag bredvid ett barn som var slut. Helt slut som artist som man brukar säga. Jag kämpade på med henne en bra stund, eller först när jag väckt henne och märkte att detta inte gick bra så kröp jag bara ner i sängen bredvid henne och kramade henne, i 30 minuter låg vi bara stilla. Bara där borde jag lyssnat egentligen, barnet som brukar kunna vara stilla ca 5 minuter i vanliga fall. Men skolan skaaaa man ju bara till. Så upp ur sängen, bar henne till frukosten, satte på musik som hon gillar och jag peppade på. Men när klockan var 8.30 och hon bara var en zombie och ledsen dessutom så kände jag att jag fick backa. Släppa att jag själv sagt att "till skolan ska du och där med basta" och så var vi hemma. Då slappnade hon av, jag liksom såg axlarna sjunka och hon åt upp frukosten. </p><figure class="image"> <figcaption>Sniackaren Isabelle byggde ett hus.</figcaption></figure><p style="text-align:center;">Sedan har hon bara legat på soffan, byggt ett hem, varit snickare och legat mer på soffan. Kramat på mig var tjugonde minut och gosat med katten. Varför hon var extra slut var ju givetvis pga den dag hon hade innan.</p><figure class="image"> <figcaption>Provar skridskor och hjälm så man vet vad som komma skall.</figcaption></figure><p style="text-align:center;"> De skulle åka skridskor med skolan vilket de berättade den 9 januari och hon har varit spänd och orolig varje dag sedan dess. I tisdags natt var hon vaken mellan 4 och 6 på natten/morgonen för hon var så orolig över skridskorna. Jag hade redan bestämt att hon får gå de 2,5 kilometern till ishallen och sedan åka med de 70 andra ettorna men sedan kommer jag ock hämtar och den skoldagen får räcka. Jag hämtade en så glad tjej som åkt skridskor och ville åka igen. Men efter cirka 10 minuter efter jag hämtat henne då tog allt slut, hon bara brast. Alla energidepåer var tomma. Vi skulle till min kiropraktor men det var ett missförstånd så hon kom inte, Isabelle tyckte det var så jobbigt att hon vägrade lämna väntrummet och ville sitta kvar tills "den där kiropraktorn" kom tillbaka. Jag fick alltså typ jaga mitt barn och lirka ut henne från byggnaden. Hon storgrät så mycket att en tant kom fram och försökte "inte ska du vara ledsen". Tanten ville säkert bara vara snäll i centrumet men vad faan vet hon? Isabelle kanske visst ska eller bör vara ledsen? Så hade ju såklart denna mamma flera ärenden men att bara sitta i bilen och åka brukar funka ganska bra. Speciellt med en kexchoklad och att vi lyssnar på hennes favoritmusik. Vi skulle ju nämligen hämta upp en sak, en väldigt fin sak..</p><figure class="image"> <figcaption>De bästa tingen sitter säkert.</figcaption></figure><p style="text-align:center;">Så ja, vi var hemma idag och det var så bra att vi var det.</p>