Ingenting blev som jag tänkt mig idag. Jag borde bara lyssnat på mig själv och känt igen signalerna, men ibland ställer de där typiska vuxna beteendena till det. Som att jag hade ju sagt att jag skulle vara med på loppisen, jag hade köpt en plats och bestämt detta. Men jag ville inte. Jag kände mig trött, opepp och inte alls glad. Ändå gjorde jag det, så dumt. Allt gick väl bra men jag längtade hem, frös och sålde ingenting. Kändes som att jag utsöndrade något som gjorde att folk absolut inte ville köpa av mig, jag tar nästan på mig den. För inte kan det vara att det är tråkiga saker? Nä dit tänker jag inte ens låta tankarna gå. Jag har köpt och älskat alla dessa saker, flera i åratal. Men nu var det ju det där med att jag borde stannat hemma. Jag hann ju såklart inte ens prata med de jag egentligen ville hänga med, det är som att jag glömmer efter varje gång att ska jag själv sälja saker blir det noll socialisering med de andra. Mitt loppisbord idag på Karlaplan.Det var sannerligen inte kul att stå och frysa, trots att jag hade långkalsonger ( jag har köldallergi), tjocktröja och jacka samt att jag till slut tog på mig en av halsdukarna som jag själv hade till salu. Tror det iof berodde en hel del på den där olusten för en del av de som gick omkring på loppisen hade barbent och levde sommarlivet. Själv stod jag med en fot på klädställningen för den höll på att blåsa omkull och med en hand hållandes i det ostadiga bordet jag hade med. Kul att jag också glömde klädställningen så pärlan Kajsa fick skänka bort den till någon förbipasserande när jag hade åkt, för vända tillbaka till stan väl hemma igen kändes som att bestiga ett berg. Klädställning rest in peace. Ibland undrar jag om folk som kommer på loppisar eller går i butiker har svårt att föreställa sig sakerna de ser i sina egna hem. Liksom om de i bara tanken kan placera en lampa i sitt egna matrum eller en ljusstake på hyllan. Vilka saker som kanske passar ihop eller bryter av på ett snyggt vis. Ett bord med vackra ting i mitt tycke.Jag har förstått att detta är jättesvårt för vissa, jag har släktingar som känner att de aldrig hittar något på loppisar för det ofta är för mycket saker och de kan inte sätta dem i andra sammanhang. Själv kan jag så gott som byta färg på väggarna i ett rum med bara tanken och på så sätt få en ganska bra uppfattning. Sedan tycker ju alla olika (som tur är) och då blir ju oftast slutresultaten ändå inte detsamma. Uppdukat och klart. Mauritz och Isabelle var gulliga och körde mig till Karlaplan och alla saker, sedan gick de på bio medans jag skulle stå där och sälja. Vilken flopp! Skickade absolut sms till M att de kunde hämta mig så fort filmen var slut för jag vill hem. Som ett litet barn stod jag bara och kollade efter att de skulle komma tillbaka. Skit samma, nu är jag hemma igen och det var inte bara jag som var trött. Gå på bio kan göra en väldigt trött också, speciellt när det är så energikrävande med all spänning innan och efter. Nu är vi hemma och har ätit mat framför tvn, vi köpte med oss mat från en kolgrill, Efendi i Port 73 i Haninge. Det är min totala go to när det gäller hämtmat. Så förbenat gott, tips! I bilen på väg hem från staden.
