Att använda sig av naturen i inredning är ingenting nytt och att göra saker själv är jag knappast ensam om. Men fortfarande så har jag något helt unikt, det finns ingen i hela världen som har en exakt likadan. Jag pratar om spegeln, THE MIRROR, som vi kan kalla den. Snäckornas moder, jag, skapade som jag aldrig gjort förr och det var absolut en grej för mig. Jag håller redan på att samla inför nästa projekt. Men om vi ska starta med detta som jag faktiskt rott i hamn och som många hjälpt till med. En snäckstart. För snäckor det gick det åt, kilovis med snäckor sitter på denna spegel och de kommer från olika länder, stränder och platser. Min mamma är en fena på att samla på vackra snäckor och stenar. Tror det är från henne jag fått det, ni vet det där strosande längs stranden och plocka, känna de olika strukturerna och häpna av alla skiftande färger. Har med 100% sannolikhet fört över detta på min egna dotter, ja. Lådan är med och de finaste ska sitta på vissa platser. Vi brukar även bygga sandslott och dekorera med snäckor. Jag är även en sådan som inte är så mycket för förarbete, ni vet tejpa, täcka in osv. Mauritz blir galen men han är ju också galen av kärlek så det jämnar väl ut sig? Jag vill bara köra när jag sätter igång, glömmer absolut att äta stundtals men äter också troligen ikapp det sedan. Men så är jag med de flesta saker, jag jobbar på det där med balans men ibland är det ju så svårt. Sak samma, vi skiter i det vettiga nu och koncentrerar oss på skönheten istället. Limpistolen och jag blev vänner, måste göra mer tillsammans.Själva ramen på spegeln är en gammal fururam som min farbror byggt, han har alltså byggt denna spegel till min gammelmoster Gun. När hon gick bort ärvde jag spegeln och min tanke var att den skulle få leva vidare inom familjen. Någonstans växte en tanke på hur vi skulle få den att bli ett gemensamt projekt för mig och Isabelle. En tredje generation tar över spegeln.En snäckram landade vi i att det skulle bli, hon satt redan på en bra samling av snäckor som låg i en låda och jag likaså. Så att vi skulle göra en snäckspegel som hon sedan skulle få ha i sitt rum var liksom inget som var svårt att få med henne på. Älskar när resultat visar sig snabbt, speciellt när skitsnyggt. Hon fick dessutom börja med att placera ut de olika snäckorna lite hur hon ville att de skulle ligga längs ramen och jag ska inte ljuga, de är nog flyttade lite på och kanske inte exakt som hon la dem, men vet ni hur svårt det är att pussla med snäckor och sedan ta bort dem för att limma tillbaka dem på samma plats? I did my best. Huvudsaken är att vi gjorde vissa saker gemensamt och att vi båda är nöjda. Det gick smidigare en många andra saker jag tagit mig an och snäckorna är otroliga, hur kan de vara så starka? En färdig ram som länge väntade på sin plats. Ps. omöjlig att damma.Limpistolen och jag blev vänner ganska snabbt och jag tyckte det var så roligt projekt. Resultatet blev direkt och jag kunde sitta på golvet i en krokig position, mitt favoritsätt att arbeta. Isabelle var mest intresserad av att placera ut dem och sedan var inte koncentrationen där längre. Jag hade aldrig kunnat gissa hur mycket snäckor det skulle gå åt, men jag var också fast besluten om att inte snåla utan det ska vara snäckbonanza. Uppsatt och redo att skina. Men inte gjorde det mig något. Så tack alla ni som sponsrade med snäckor från diverse. Här i Isabelles rum sitter den nu som en snäck, hö hö. Kunde inte gjort det bättre själv.
