Ibland, ganska ofta kommer det in något nytt i detta hem. Oftast något gammalt men nytt för oss som bor här. Så var ju också fallet denna gång, då en kedjereaktion som vanligt drog igång och i slutändan knuffas det ut något på andra sidan. Nu var det en golvljusstake som kom in och då flyttades ett litet sidobord och så var vi igång. Känner du igen dig? ( Kajsa om du läser detta vet jag att du nickar av medhåll). Ljusstakarna som tillkommit på senaste.Så kom vi fram till min älskade hylla som faktiskt sett likadan ut i månader, kanske någon liten grej som tillkommit som vrilskål eller glasfat. Men i det stora hela så har fokuset legat på annat. Men det är en hemlighet en så länge ( å vad man hatar när folk gör såhär). En hylla som lever livet och badar i solljus.Jag tycker om att köpa saker begagnat av ekonomiska, miljö-och själviska själ. Som att kunna ligga i soffan hemma och bara skriva in sökord och på så sett faktiskt kunna hitta saker som en knappt sett en utan bara tänkt fram i huvudet. För let´s be honest, allt finns nästan redan. Plus att det är något speciellt med en inredningsdetalj som har levt ett liv innan det kom in i ditt. Oftast är saker som också är byggda eller skapade för länge sedan ( längre en 90 talet) rejält byggda och skapade för att hålla i generationer. Att mixa dessa saker med modernare ting är min favorit. Som vårat gedigna matbord som vi slipat, läs Mauritz, i timmar och åter timmar. Det i kombinerat med de klassiska Bauhaus stolarna i krom och rotting, plaststolarna som känns kollektivtrafik med sina dynor och så den rosa Verner Panton. Matplatsen just i detta nu.Åter till kedjereaktionen som jag så snyggt startade. Nu var jag ju tvungen att flytta på en glasvas modell superstor och den fick en annan vas att flyttas bort helt från hyllan. Upp i skåpet ovanför ugn och spis. Men där var det ju fullt och då måste skåpet ovanför kylen omorganiseras. Ni ser, såhär KLARAR jag inte av att ha det. Jag vill inte ha proppfulla skåp, det måste kunna gå att använda allt. Många lägger saker på hög, långt in i skåp och det blir liksom ett projekt när det ska användas. Inte min grej, jag måste ha det lättillgängligt för att det ska användas och jag tycker alla saker förtjänar att användas. Hur många gånger kan jag använda ordet användas?! Ett hem som badar i discoljus. Visste ni att dessa skåp i köket typ är allt vi har? Det är så lite för en hel familj och inget rejält skafferi, förråd eller dyl. Det är så fina öppna ytor och jag tycker om planlösningen men det är inte ett hem skapat för att ha grejer. Jag går tyvärr ytterst sällan på loppis nuförtiden. Jag orkar oftast inte pga energibrist. Tacka vet jag marketplace, tradera, blocket och instagram. Men om saker kommer in så måste saker ut. Hur bestämmer en vad som ska stanna och vad som ska ut? Hur många tillbringare behöver man i ett hushåll? Hur många stolar? Skålar i sjukt tung modell? Många frågor som jag tror att min man ställer sig ibland. Tur att jag undrar hur många vandringsskor, specialutrustingsfjongar och kepsar han behöver. Det blir bäst att vi båda bara håller oss till våra egna kunskapsområden. Jag väljer att behålla sådant som jag fortfarande blir glad av att se och använda. Som har kanske lite mer värde för mig, som jag köpt på någon resa eller fått i present. Den blå vattenkannan där är tex från Ängelholm som jag köpte på semester med familjen. Den vita är från Louise aka @loppislussan som jag köpte på Karlaplan. Skåpet med tillbringare.Den stora kylaren är ju kvar av uppenbara skäl som att den behövs varje fest. Glasvasen som är i fick jag av min farmor och farfar i 30 års present och den bruna stora vasen bakom är från min svärmor. Såhär fortsätter det i skåpen. Klart att allt inte har ett superviktigt minne, men mycket har. Det jag tycker är det viktiga är att allt används och liksom njuts av. Det gör inget om det är naggat eller har någon repa, oftast så är det också bara ett minne eller ett tecken på att det är ett liv och en vardag som pågår här. Skåpet med diverse vi gömmer.Men vas åkte in och en annan vas åkte ut och sedan fortsatte det öppnas och stängas skåp och en och annan pryl fick åka ut. Jag ser nu när jag har alla bilder tydligt framför mig att nästan allt skulle kunna tas fram och dukas med och det skulle bli riktigt snygg mix av både material och form men att det skulle vara en helhet och, jag diggar den. Rejäla ting finnes så att säga. Det hela slutade med att jag nu ändrat glasen, rensat besticklådan då den magiskt blivit överfull och tills slut.. Ja då slutade det i att den blå matta Cooee vasen åkte ut och den åker ut till förrådet där det sedan blir tillräckligt för att en dag följa med mig och säljas på en loppis. Ingen behöver gå törstig.Besticken är Villeroy and Bosch som min mamma gav mig i present, ärvda Gense och de franska bistrobesticken är Tradera samt uppläggningsbestick är 100% loppade. Nu har ni sett mina skåp och följt en kedjereaktion som så många gånger sker här hemma. Något likt detta som brukar ske hos dig eller bor du i ett slukande hål till hus med oändligt av förvaringsmöjligheter? Kanske en magisk vind eller en källare dit endast du är tillåten att gå? För att alla förtjänar att äta snyggt.
