Jag sitter framför datorn och funderar lite på vad jag ska skriva om. Jag har massa olika idéer men måste liksom "känna" för det. Jag ropar och frågar Mauritz vad han tycker jag ska skriva om. Han hade på rak arm superbra förslag men det landade i hans förslag varför jag aldrig är nöjd och hetsen över att vi nu ska bygga nattduksbord. Det är liksom ett jobbigt driv i mig och jag tror att om vi "bara gör detta" så kommer allt bli bra sedan, det kommer vara fulländat och då ska vi bara njuta. Vinhyllan Mauritz byggt som jag ville ha. Klipp till att vi nu gör det jag funderat på och tar det cirka två dagar tills nästa känsla om förändring att förbättring infinner sig. Jag hittar alltid också typ en ursäkt för mig själv som att "det blir lättare att dammsuga" är mitt nuvarande med nattduksborden. Jag vill ha vägghängda. Tänk så mycket mindre damm det samlar och enklare att hålla rent. Andra gånger kanske det är för intryck, känsla eller så hittar jag bara på något i stil med att "jag har sett ett behov". Nu tycker jag ju att allt vi gjort är 100% förbättring så det är liksom inget fel på detta system heller. Eller kanske bara då att Mauritz blir lite galen på mig, men det håller oss ju också på tårna och tvingar oss att vara lösningsorienterade. Right? Jag byggde en rabatt med beggat tegel köpt på MP.Det är som att jag har gått ett varv i huset. Vi flyttade hit till en naken canvas och jag inredde, fixade och skapade. Sedan växte jag in i min roll som inredare, blev mer säker i min stil, min smak och faktiskt också att familjens alla medlemmar växer och behoven ser annorlunda ut. Att kunna förverkliga drömmar och idéer är en ren lyx och inget jag tar för givet. Men jag lägger heller aldrig över det på någon annan. Jag är aldrig så lösningsorienterad som när jag verkligen vill något. Sak samma, nu är vi väl inne på varv två här hemma och nu är det mer finjusteringar som sker. Känslor som skapas och jag tycker det är så satans kul! Min bästa ide som Mauritz byggt.Hetsig eller inte, jag hade varit likadan med något annat om det var mitt intresse. Å vad jag önskat att det vore träning, så många gånger i mitt liv. Fatta hur stark jag skulle vara, hur långt jag skulle kunna springa. Drömt otaliga gånger om att vara den där som knyter på sig joggingskorna och drar ut. Men icke, här knyts inga skor och det är inget jag tycker är så tråkigt som att träna. Och där drog en storm igång från alla träningsfreaks som säger att jag "inte hittat rätt träningsform". Okej, vi säger väl det om det ger er frid. Bordet som slipats i 17 timmar.Självklart är det påfrestande att leva och vara med en vän som kan bli så intensiv och nästan bara kan fokusera på riktigt på den sak som just nu är i centrum. Som nu sängborden, jag sms om den, googlar, ritar och mäter. Det ska bara vara något enkelt och egentligen bara en lösning för nu. Men säg inte det till M, de sängborden jag egentligen vill bygga har vi varken tiden eller pengarna till. Material, vet ni hur dyrt det är? Det är liksom billigare att köpa något massproducerat en att köpa materialet och bygga det själv? Hållbart?! Soffan som förenklade våra liv i min mening.Sen ska ni ju absolut inte tro att jag bara så kallat hetsar om saker att bygga, nej nej. Jag kan snöa inne på saker jag vill göra, äta och ha. Kläder, skor, frisyrer, trädgård, lampor, grejer till barnen osv. Så en överlag behövande människa. Inga konstigheter.
