Då kör vi, tillsammans från och med nu. Vi kommer grotta ner oss djupt i livets dalar och följa varandra upp på de där höga topparna där eufori och skratt tills tårarna rinner befinner sig. Jag kommer prata om de där dagarna då livet känns så motigt, när tålamodet är så långt bort att jag undrar om det är jag som fortfarande är den vuxna här hemma? Jag vill skriva om livet som sjukskriven och ADHD in i ryggraden. En vilostund som så många gånger förr.Allt bara snurrar och jag vill allt men kan inget på en och samma gång, utifrån ser jag lugn ut när jag ligger där på soffan som i nästan trans, men inombords skriker jag. Jag vill åstadkomma något, inte slösa bort tiden. Jag vill skapa! Jag vill jag vill jag vill. Men inget händer, jag kan knappt röra mig. Vill äta men vet inte vad. Vill sova men kommer inte till ro. Borde gå ut, borde göra något med barnen. Borde? FOR REALLY BIG MISTAKES"Jag kanske ska färga håret. Tatuera mig. Juste gräset ska ju klippas. Fyllde jag i pappret från Skatteverket. Förrådet skulle ju behöva rensas och jag skulle ju kunna sälja på loppis. Är verkligen den gröna färgen i hallen så fin eller ska jag måla om." Pausdag ur min vinkel.Nä det blir en annan dag. Jag ska inte göra något. Jag måste bara bestämma mig. Gör inget idag Frida. Ta en kopp kaffe. I morgon är en ny dag. Idag får vi acceptera att det blir en pausdag. De behövs. Såhär kan en söndag se ut för mig, eller en tisdag också för den delen. Men de kommer, de där dagarna när det bara är kaos i mig och i mitt huvud och även om de kommer så är det en chock varje gång. Är jag så trög? svara inte på det,tack. Så vaknar jag upp dagen efter och är som en Disneyprincessa med fågelkvitter och djur som hjälper mig med kläderna,typ. Det är som att gårdagen inte funnits och jag vet vad jag vill göra och hur jag ska organisera tankarna, någorlunda, jag ska inte ljuga. Jag jobbar med listor ofta, känns bra både psykiskt och fysiskt att skriva ner med penna på papper och liksom se det tydligt framför mig och när jag sedan gjort något eller insett att det inte är aktuellt så STRYKER jag. Micropauser är en grej.Vad få listor jag har då. Snark. Men jag har många knep så att säga. Väggkalender med pennor i olika färger. Som ett pirrigt barn fyller jag i och väljer kulörer. Men skriver jag ner kan jag sedan släppa det, energin att försöka hålla koll på allt i huvudet, nä den energin har varit slut sedan 2014. Jag har en tajt balansbudget att jobba med och då måste prioriteringar som att göra frukost till barn, ta dem till skola, duscha mig själv och dylikt prioriteras. Broderi Italy momentsJag lever ett sorts varannan dag liv, i stora drag. Men också ett övergripande periodliv. Varannan dag är det hemma och fokus på att försöka vila, vilket är svårt. Jag kan inte sova, det är inte den slags vilan. Jag försöker kolla på tv, pyssla med något. För mig kan det vara återhämtning att tex brodera. Men så länge jag kan göra det på mina villkor, pausa när det behövs och ta det i en takt som fungerar för mig just det dagen. Feber av vardagen.Men det tar energi att göra allt, så som att åka till affären och köpa bröd. Källsortera, duscha, hämta barn på skola alla dessa saker som man "bara gör" tar också. Jag kan på riktigt inte alltid bara ta en dusch, för gör jag det så orkar jag inte laga middag efter. Då får jag feber. Såhär ser det ut, vecka in och vecka ut. Alla dagar om året och jag är nu inne på mitt tionde år. Livets pusselbitar.Jag har varit arg, ledsen, frustrerad och alla andra känslor du kan tänka dig. Jag vill ju precis som alla andra? Men jag har jobbat otroligt mycket med acceptans, fått professionell hjälp i många år och jag har landat i ett slags "såhär ser det ut nu, vi tar en sak i taget" slags tänk.
