I keramikstudion, en ljus dag.Jag går på en keramikkurs och har gjort det i två terminer. Det är min terapi och en av alla de saker jag försöker göra för MIN skull. Det handlar väldigt lite om att åstadkomma saker och bli proffs. Mer om att varva ner, försöka vara i nuet och arbeta med händerna. Jag åker även hemifrån innan läggrutiner och kommer hem när le children sover vilket är så skönt. Det är ett tyst hem jag kommer hem till och jag kan bara gå och lägga mig, kursen slutar 21.30 och då är det liksom läggdags för mig efter det. I studion på en heldag.Gänget jag går med är fantastiska, det är ett stadigt gäng kvinnor som hållit på med denna kurs i cirkus 30+ år. Då kan ni nog gissa att åldern är över pension på de flesta. Jag känner mig med andra ord som hemma. Vi har samma liv så gott som. Inte det där med småbarn osv SÅKLART, men mer med oss själva. Vi har ont i händer, leder, vi vilar ibland på dagarna och vi tycker om konst, aktiviteter på dagarna och känner likadant över alla män, ni vet "inte alla män". Kär i att skulptera.Igår var det ingen som var kvar hela tiden på kursen. Det var första gången enligt vår fröken, första gången någonsin som inte alla är kvar in i sista sekund. Alla var trötta. Världsläget är tärande, inte för att vi kanske är mitt i det, men för att i tankarna är vi i det. Kanske någon gång kommer hittas på en loppis och ingen vet vem denna signatur tillhör.Nu generaliserar jag absolut, men jag tror också att som kvinna så är man i sina känslor när det gäller typ allt. Det är inte vissa saker som är si eller så, utan vi är i dem alla. Tänker på alla inblandade, funderar på allas sidor i det stora hela. Känner med andra. Både ute i världen ända ner till de på vår gata, de vid vårt bord. Jag har svårt att koppla bort, jag vet att jag är privilegierad som skulle kunna "tänka bort" det för en stund och bara vara där jag är, men det går liksom inte. Magen värker av oro nästan konstant och jag är orolig för framtid, för dåtid och faan allt. Mina barn, mina föräldrar, främlingar! Jag vet att vi är många som känner såhär. När min väggkonsten skapades 2022.
