<p style="text-align:center;">Ibland bara gör och gör man saker utan att verkligen kanske stanna upp och verkligen begrunda vad det faktiskt är man åstadkommer. Detta var ett sådant fall för mig. Jag skulle brodera en duk och jag har låtit det ta månader för att det ska få vara lustfyllt och trevligt, jag tror nämligen absolut att det syns på verket om jag tycker att det har varit ett nöje eller ej. Så jag satte första nålen i duken i somras när jag satt i bilen på vägen upp till Verdal i Norge, och jag kände mig klar för bara någon vecka sedan. Jag kan brodera vart som helst och jag gör bara på känsla, ritar inte upp innan utan sätter nål på tråd och broderar direkt. Denna gång valde jag att endast använda mig av en kulör på tråden, ett loppat nystan som hade många meter på sig. Denna gång har duken bokstavligen bara fått ligga i veckor för att sedan ha fått intensivare stunder när tid och lust har klaffat. Enligt mig själv är detta nog just nu mitt favoritverk. Just nu ialf. Det är en personlig dukning med Gotland som huvudperson. Ön, allt som representerar den och sedan mer broderier som är favoriter på ett bord, så som vin och snäckor. Hoppas ni känner känslor när ni ser bilderna. </p><figure class="image"> <figcaption>Min keramik på min duk, stolt?</figcaption></figure><figure class="image"> <figcaption>Skapade denna gång endast i en kulör. Fridfullt.</figcaption></figure><figure class="image"> <figcaption>#genibroderi</figcaption></figure><figure class="image"> <figcaption>Det syns att det är handsytt. Som sig bör va.</figcaption></figure>
