I lördags kom fantastiska Opo med sina barn hem till oss för att hänga och pyssla. Jag hade först tänkt att vi kanske skulle göra kransar men kände att fyra barn i åldrar 1-11 år kändes lite riskabelt med att ta in barr, ståltråd osv. Jag tänkte att jag skulle köpa lite roligt på Panduro men insåg snabbt att sist jag var där måste jag varit miljonär och det är jag inte just nu. Ingen ide att hänga läpp över det, jag har nog en massa saker att kunna skramla ihop hemma. Plus att The mother of Pyssel skulle vara med och i hennes lådor finns allt du kan tänka sig sedan de glada 70´ts tills nu. Om du inte hajade det så talar jag om min egna mor, Gunilla. Älsk på att alla ville sitta ihop i soffan. Stod alltså cirka 3 tomma stolar kvar rund bordet. Hon kom med en kasse av diverse men framförallt Cernit lera. Det var lite mini lussebullar, lite klipp och lite ritat. En tror ju att en ska åstadkomma stordåd men det är nog troligare vid pyssel med endast vuxna. Detta var första gången som jag och Opo umgicks på detta sätt, vi har setts vid några tillfällen via Frida men inte mer än. Så när hon skrev mitt dröm dm till mig i stil med "Hej, kan jag få komma och pyssla med dig?" Ja då hade hon mig på ett satans fall. Och vet ni, det var så mysigt, kändes som att vi gjorde detta årligen. Barnen började leka nästan direkt, gick till parken utan oss vuxna och vi drack glögg, åt pepparkakor och bara umgicks till tonerna av "Barnensjullåtar" på spotify. Ta fram tågbanan är alltid ett säkert kort när mindre barn är på besök.Jag hann pyssla typ noll, så som det alltid blir, barnen tröttnade ganska snabbt eller ja Isabelle var aldrig ens intresserad. Hon servade med fika istället. Vi snackade om diverse och jag hoppas innerligt vi ses snart igen. Absolut att ett barn bröt ihop när de vankades hemgång, mitt såklart, dessa övergångar och skiftningar i aktiviteter är inte så lätta att hålla ihop vid. Men tacka vet jag surfplattan och hennes storasyster, de behövs ibland för att kunna landa tillbaka igen.
